torsdag 7 januari 2010

Världens skönaste ljud




Mille är en glad liten skit ska jag tala om. Det är underbart att höra det gurglande skrattet som kommer lite då och då. Ofta helt utan förvarning, och det är det som är så charmigt.

Själv förstår han så klart inte att han gläder oss så totalt med sina glädjeutbrott, men det lär han å andra sidan bli varse om senare. Men det som blir så fint hos honom är just den omedvetenheten och det omedelbara i hans små skratt och léenden. Inget konstlat eller utstuderat. Bara gurglande läten som gläder omgivningen, utan krav på något tillbaka.

Jag önskar att jag själv kunde vara sådan. Jag ser mig själv som en glad person, men det det är svårt att utesluta alla andra känslor. Det minnet har inte barnet. För dem finns bara här och nu. Mille är självklart ledsen också, precis som alla andra barn, men så fort man lyckas få honom på andra tankar är allt det svåra borta. I alla fall tills nästa gång han blir ledsen. För oss lever de jobbiga och otäcka känslorna kvar, även om vi lyckats få ett avbrott av skratt eller glädje.

Det vi andra kan hoppas på är att livet bjuder mer glädje än sorg, så att vi kan känna oss lyckliga i genomsnitt varje dag. Det hoppas jag på för egen del och just nu är jag på väldigt god väg. Jag behöver bara höra Mille göra ifrån sig världens skönaste ljud för att komma på rätt spår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar